Ytbehandlingen av plastflaskprodukter inkluderar huvudsakligen beläggningsbehandling och beläggningsbehandling. I allmänhet är kristalliniteten hos plast stor, polariteten är liten eller icke-polär och ytenergin är låg, vilket kommer att påverka vidhäftningen av beläggningen. Eftersom plast är en slags icke-ledande isolator kan den inte beläggas direkt på plastytan enligt en elektropläteringsprocessspecifikation. Därför, innan ytbehandling, bör nödvändig förbehandling utföras för att förbättra vidhäftningen av beläggningen och åstadkomma ett ledande bottenskikt med god vidhäftning för beläggningen.
1. förbehandling av beläggningen
Förbehandlingen inkluderar avfettningsbehandlingen av plastytan, det vill säga olje- och mögelutgivningsmedlet som rengör ytan, och aktiveringsbehandlingen av plastytan, för att förbättra vidhäftningen av beläggningen.
(1) avfettning av plastflaskprodukter. I likhet med ytavfettning av metallprodukter kan plastflaskprodukterna rengöras med organiskt lösningsmedel eller avfettas med alkalisk vattenlösning innehållande ytaktivt medel. Avfettningen av det organiska lösningsmedlet är lämpligt för rengöring av paraffin, bivax, fett och annat organiskt smuts från plastytan. Det använda organiska lösningsmedlet får inte lösa upp, svälla eller spricka plasten med låg kokpunkt, flyktig, giftfri och icke brännbar.
Alkalisk vattenlösning är lämplig för avfettning av alkalibeständig plast. Lösningen innehåller kaustisk soda, alkaliskt salt och olika ytaktiva ämnen. Det mest använda ytaktiva medlet är op-serien, dvs alkylfenolpolyoxietyleneter, som inte kommer att bilda skum eller förbli på plastytan.
(2) aktivering av ytan på plastflaskprodukter. Denna typ av aktivering är att förbättra ytenergin hos plast, det vill säga att bilda några polära grupper på ytan av plast eller att grova dem, så att beläggningen blir lättare fuktad och adsorberad på produktens yta. Det finns många metoder för ytaktivering, såsom kemisk oxidation, flamoxidation, etsning av lösningsmedelsånga och oxidation av korona. Bland dem är den mest använda metoden kemisk kristalloxidation, som vanligtvis används som kromsyralösning. Dess typiska formel är kaliumdikromat 4,5%, vatten 8,0%, koncentrerad svavelsyra (över 96%) 87,5%. Vissa plastflaskprodukter, såsom polystyren och ABS-plast, kan också beläggas direkt.
2. förbehandling av beläggningen
Syftet med beläggning av förbehandling är att förbättra vidhäftningen mellan beläggningen och plastytan och att bilda ett ledande metallsubstrat på plastytan. Förbehandlingsprocessen innefattar huvudsakligen mekanisk grovförstärkning, kemisk oljeavlägsning, kemisk grovbildning, sensibiliseringsbehandling, aktiveringsbehandling, reduktionsbehandling och kemisk plätering. De första tre är att förbättra vidhäftningen av beläggningen, och de sista fyra är att bilda ett ledande metallsubstrat.
(1) mekanisk grovbildning och kemisk grovbildning. Mekanisk grovbildning och kemisk grovning används för att grova plastytan med mekaniska respektive kemiska metoder för att öka kontaktområdet mellan beläggningen och underlaget. Generellt sett är bindningskraften för mekanisk grovbildning endast cirka 10% av den kemiska grovningen.
(2) kemisk oljeavlägsning. Metoden för avfettning före beläggning på plastytan är densamma som före beläggning.
