Zinkat zinkplätering är en snabbt utvecklande zinkpläteringsprocess under de senaste 30 åren. Dess huvudkomponenter är huvudsalt zinkoxid, komplexbildare och ledande salt natriumhydroxid (allmänt känt som natriumhydroxid). För att få en fin ljus beläggning med god spridningsförmåga bör ett ljusmedel tillsättas. Den viktigaste utvecklingsperioden för zinkat zinkplätering i Kina är på 1970-talet då cyanidfri zinkplätering genomfördes. Den berömda DPE-zinkpläteringsprocessen och de zinkpläteringsprocessen har hittills använts. Även om denna process inte är lika stabil och noggrann som den cyaniderande galvaniseringsprocessen. Men dess största fördel är ingen cyanid. Skadan på miljön är mycket mindre. Nu har zinkat zinkplätering en ny utveckling, blåsbildning och sprödhet och andra defekter har övervunnits, spridningsförmågan har förbättrats avsevärt och kan jämföras med cyaniderande zinkplätering.
Kaliumklorid (eller natriumklorid) zinkpläteringsprocess är en ny cyanidfri zinkpläteringsprocess utvecklad på 1980-talet. Dess huvudkomponenter är: zinkklorid som huvudsalt, det allmänna användningsinnehållet är 70-909 / L. Kaliumklorid används som ett ledande salt, och dess innehåll varierar från 140-2809 / L. det kan justeras enligt olika behov. Borsyra används som pH-buffert för att stabilisera pH-värdet mellan 4,6 och 5,4. Eftersom badet fungerar vid rumstemperatur är lösligheten av borsyra inte hög, och halten av borsyra kontrolleras i allmänhet vid 25. 309 / L.
Enbart dessa tre komponenter kan inte producera kvalificerad zinkbeläggning. Vissa tillsatser bör tillsättas för att få en ljus och delikat zinkbeläggning.
Fördelarna med KCl-zinkplätering är stabil lösning, ljus och noggrann beläggning, låg kostnad, hög strömeffektivitet och giftfri. Nackdelen är att spridningsförmågan hos pläteringslösningen är något sämre än för alkalisk zinkplätering, och skörheten hos beläggningen är också större. Emellertid blev utseendet på KCl-zinkbeläggning omedelbart populärt. Utvecklingen är mycket snabb.
